Denna morgon var det tågresa som stod på menyn. Dagens första delmål var Wembley Stadium och playoff-matchen till Championship mellan Bolton och Oxford. Den relativt lugna gårdagskvällen gjorde att de flesta mådde helt okej, även om Richies "ryck" sent under föregående kväll tog en viss tribut på honom.
Clit lobbade för att antalet tågbiljetter som han skulle få utskrivna skulle vara ett bettingevent. Dagens tågresa var nämligen uppdelad i 4 stycken delsträckor, med platsreservationer på några av delsträckorna. Britterna gillar inte att använda en biljett till mer än en sak, och därför brukar en tågresa innebära några biljetter per person. Och nu var resan för 7 personer. Clit gissade själv på att det skulle bli ca. 60 stycken biljetter, men döm av hans förvåning när han vid automaten inser att han på första delsträckan endast har digitala biljetter. En vakt får lära honom hur han på ett effektivt sätt ska lösa scanningen av biljetter vid spärren.
Innan avfärd från Sheffield införskaffas lite frukostmackor och burkbärs. Tåget är väldigt populärt och trångt. Platsreservationerna är utspridda, och därför slutar det med att flera tar ståplats istället för att leta upp sina rättmätiga sittplatser. Det var dessutom så att Clit hade bokat resan extra billigt genom att gå med på olika platsreservationer på olika delar av första sträckan, platsreservationer i olika vagnar dessutom.
Första stoppet på resan är Birmingham där ett uppehåll på två timmar väntar till nästa tåg. Vädret är nu riktigt jammigt, men det utnyttjas inte, utan man sätter sig inne på en bryggeripub för lite öl och toptrumps-häng. Därefter blir det lite stressigt att hinna med att fixa lite käk till lunch innan tåget avgår. Till denna delsträcka är det inte längre digitala biljetter, utan hederliga utskrivna. Det slutar dock med endast 14 biljetter, dvs. två per person.
Denna den andra tågresan, mellan Birmingham och Watford Junction, är mycket najsare än den första. Tåget är mindre välbesatt och man får samlade sittplatser. Terror tog på sig att inhandla mer burkbärs på stationen i Birmingham, men på tåget görs den hemska upptäckten att Carlsbergburkarna numer har en alkoholhalt på 3.4%, dvs. inmundigande av dem kommer inte leda till några poäng i tävlingen. Därför vill ingen veta av dem! Kvar att dricka finns därför endast ett par burkar Fosters (3.7%) som är överblivna från den första delsträckan. Temperaturen på dessa hade dock hunnit stiga, och de var inte alls lika kalla som Carlsbergburkarna.
Nästa stopp var Watford Junction. Här bytte man i princip bara tåg för att ta sig den sista delsträckan till Wembley Central. Första anhalten vid Wembley är att dumpa väskorna. Clit har med sig en enorm bag, i vilken man knölar in samtliga ryggsäckar. Denna bag blir så tung så att den knappt går att bära. Anledningen till att man gör sig det här besväret är att man får betala per väska på lämningsstället, och det blir ett sätt att lura systemet. De oöppnade Carlsbergburkarna dumpas i en papperskorg.
Bilder
Dags att checka ut från hotellet i Sheffield.
På tåget mellan Sheffield och Birmingham fick det bli ståplats.
Urin och Richie har inte riktigt kommit igång än, här på stationen i Birmingham.
Mekanisk tjur modell större på stationen i Birmingham.
På vandring i Birmingham.
På tåget mellan Birmingham och Watford Junction kunde man sitta samlat.
Framme i Wembley syntes det matchtröjor lite varstans.
Boch tog på sig att bära bagen med allas väskor I.
Boch tog på sig att bära bagen med allas väskor II.
Framme vid Wembley Stadium.
Boch och Wembley.
|
